februari tvåtusentretton

Bara is och bara ben, som krockar med varan, krockar med vad som verkligheten visar. Krockar med allt jag försöker säga dig. Krickar med allt som r sant. Bara ben och sommarlov, finns bara i mina drömmar. Is som bara ligger och väntar, is som aldrig tar sig loss, is som har fastnat i mina ådror, is som aldrig tycks lämna dina läppar. Tiden vi väntar på, tar tiden på vad vi orkar med. Luft som aldrig andas in, vinter kalla händer som vidrör ditt hjärta men som inte får komma till. Hur många gånger till ska man börja om. Hur många gånger till ska man orka med. Berätta samma historia om och om igen. Nya ansikten, nya tankar. Gamla vanor, gamalt liv tycks aldrig ta sig ut. Tycks aldrig bytas ut. När ser man nya vägar, när försvinner denna gråa dis, grå som ingenting, grå som någonting annat. Mina ord vill inte flyta på, min hand har slut på bra ideer. Kom med mig nu, flyg till ingenstans, bortom allting, inom nånting. Till något, mot något. Bortom horisonten, framför våren. Jag kan snart skymta mer än ett nytt liv. Det som kan växa här är ett under, det som får liv inuti dina andetag, saknar mening.