Hur du hastigt vänder dig om. Lämnar mig här tillsammans med alla överväldigande tankar. Ensam tillsammans, med tankar och ord du precis slappt fria framför mina fötter. Jag ser ordet om sväva iväg tillsammans med min utandningsluft. Hör ordet vi snurra i mitt huvud och känner tvekan inuti ditt. Det har varit en tid som var vår, kommer den aldrig igen?
Oss som gick förbi, lämnade fina spår, lämnade ingen oberörd. Som ett hot ligger tankarna i luften. Hänger över mig. Trycker till mot mitt bröst och skapar en ångest. Famlar fram, oros moln som förgyller min nuvarande tillvaro. Vart ska jag gå nu när du denna gång gick först? Har trasslat in mina fötter i taggtråd omöjlig att ta sig ur. Gjord av törn. Jag saknar suset i björken utanför ditt, sol genom livets nakna dagar. Är det dags att gå vidare, med tårar i hjärtat?
Ta med mig till bygdens skogar, dansa med mig en sista gång. Håll min midja runt med dina musikaliska pianofingrar. Livet kittlas i mig. Du gör mig helt galen, så förälskad i dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar