Finns dom här orden ens på riktigt. Existerar dom ens inuti mitt huvud. Kan inte ta på dem. Eller ens förmedla ut den känsla som blir. Strövar genom en solnedgångs dränkt park i en nyutslagen vårvärld. Om allt vore annorlunda, om allt inte var såhär. Som det är. Tänk om kärlek växte på varje träd. Skulle fylla mig med det varje ny sekund. Om jag skulle hoppa, hoppar du med mig då? eller står du längst ner och tar emot mitt fall? Är jag värd att åter igen bli räddad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar