Det gör så jävla ont. Just nu bränner tårarna längs med mina kinder. Tårar som påminner mig om vilken verklighet jag lever i. Jag tänker ständigt på dig. Hur livet är det enda vi har. Hur länge ska du orka leva som du lär, hur länge ska jag behöva stå ut med det här.
Jag saknar dig ständigt. Jag saknar hur vi ena stunden håller så hårt om varandra, rädda att tappa greppet. Hur vi älskar som om det aldrig fanns en morgondag. Hur vi delar samma bädd och drömmer oss bort. Bortom det som väntar oss när vi vänder oss om och kommer hem.
Jag vilar mitt tunga huvud i ditt knä. Dina ögon glimmar finare än världens alla stjärnor. Härifrån är allting vackert. Härifrån ser jag dig med en längtans blick, jag saknar hur du brukar snurra mitt hår runt ditt finger, samtidigt som du sjunker in i mina ömmande ögon. Jag saknar dig.
Förstår du det.
Jag har slut på tårar nu. De försvann någonstans på vägen hit.
Regnet smattrar mot min ruta, hösten är här och förbi. Våren tittar bak knuten men mitt hjärta har kört fast inuti en isande snöstorm. Denna vinter verkar hålla i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar