Jag kurar ihop mig till det minsta som någonsin finns. Kedjeröker tills syret tagit slut. Finner som vanligt inga ord. Drömmer och längtar efter den långa vintern. Att få känna den kylande smärta längs med ryggraden. Saknar det. Saknar det så in i helvete. Tunn. Bräcklig. Skör.
Sen tänker jag på dig, önskar mig vidare till din nivå. Krama din hand tills den slutar att andas. Kramar om dig i tankarna tills jag kommer långt ifrån det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar