Du
får mig att vilja skriva långa rader. Om allt som är vackert. dina
ord får mog att vilja fortsätta. Du övertalar mitt inre att komma
till ro. Varje minut som du andas, andas jag med dig. Jag tycker om
ditt språk och hur du talar. Allt det jag har tänkt är inte längre
sant. Allt som jag är har blivit det jag var. Allt som jag var vill
jag inte längre minnas. Allt som var då får gärna utplånas. Du
gör någonting med mitt sätt att vara. Jag får tankar som jag
aldrig nånsin trodde fanns, du får mig att fundera på om det är
det här som just är. Jag vågar numera drömma om annat än det
här. Mitt inre har åter börjat tänka i färg. Det som var grått
har sakta bytts ut. Det som var svart har förvandlats till det som
är vackert, till det som är osagt, till det som är du.
