text från förr

Jag vill skriva massor men mina tankar hoppar mellan varandra så snabbt. Jag vill ge upp men mitt hjärta vill fortsätta att slå. Jag vet att det inte är nån utväg att försvinna från bekymret mrn jag vill inte fortsätta så här, vill inte vara här just nu. Varför hatar jag mig själv, varför kan jag inte älska och tillåta nån älska tillbaka. Varför hatar jag alla som ens försöker. Jag undrar hur det är att drömma om annat än det här, vara utan din dominans. Hur är det att vara fri från din röst. Funderar på vad som finns på andra sidan det här. Varför får det inte nog, varför kan det inte bara lägga ner. Tänker på om det finns en utväg, ett annat liv än det som finns just nu inuti mig. Jag vet att det finns något att kämpa för, att hoppas på. Utöver det här.
Är livet verkligen så här tråkigt, känner mig yr. När ska jag bli glad, när ska tankarna försvinna. Hur ska jag själv få bort dem. Allt står still, kommer ingenstans.
Jag är så trött att jag inte ens orkar andas. Det känns som om det inte går. Som om jag glömt bort hur man gör. Jag kämpar för att andas ut för när jag andas in stannar det där. Det är för tungt och jag vet inte om jag klarar av det. Jag känner hjärtat slå så hårt, bultar ända ut i öronen. Jag vill få det att sluta eller åtminstonde inte slå så hårt. Letar efter luft, känns som om det helt försvunnit ifrån jordens yta. När jag reser mig för att gå blir allting bara svart.