stjärnorna på himlen

Dagarna kommer dagarna går, Jag vill tyna bort nu, känner mig som en fjäril instängd i en glasburk, fast mindre fin, mer som en spyfluga. Känner mig instängd, i mig själv. Får inte nån luft. Kan inte röra mig. Du finns där alltid alltid. Jag fokuserar enbart på dig och åter dig, hur mycket jag än slutar tänka på dig, slutar jag ändå aldrig att tänka på dig. Du hoppar fram ur mörka vrår, du springer alltid ifatt, flåsar mig i örat. Du tar inte hänsyn till om jag försöker, försöker bli av med dig. Jag börjar inse att det inte går, har slutat springa vidare, slutat försöka avbryta dig, slutat försöka bli av med dig på alla sätt. Kom ta min hand nu istället för att skrika mig rakt i ansiktet. Sluta försöka fånga in mig, du lyckas alltid ändå och det vet jag. Därför ger jag mig. Du kan ta mig nu, jag är din. ska sluta sparka emot, sluta vända dig ryggen och sluta sluta sluta... mitt hjärta kan inte samarbeta med din själ. Men jag ska prata allvar med det och be det ge med sig. För det är inte lönt mer, vill inget mer. Du vet bäst, du vinner. Du har rätt, fast mitt hjärta säger att du har så fel. Har ingen kraft. Orkar inte höra på era fighter, era bråk, om mig mer. Jag låter min vilja glida ur mina händer. Låter den falla handlöst ner i dina, kalla, smutsiga och beniga. Släpp inte taget om mig då. Om jag väljer dig. Du som är du, du som är jag, du som är vi och jag och en och samma. Jag låter dig ta hand om mig nu, låter dig ta över. Du vet vad du ska göra, men jag tycker inte om det, jag litar på dig nu. För vad ska man göra. Orkar inte mer.