Jag minns det du en gång sa, som om det vore igår. Försöker fortsätta vägen mot förståelse. Klampar ändå in på fel stigar i tron om att finna dig. Hör hur din kropp ändå skriker efter mig och det gör min än mer förvirrad. För jag vet hur mycket du egentligen vill ha mig. Ändå säger du med ord sånt som inte är sant. För trots allt, jag behöver ju dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar