stjärnorna på himlen

Jag står och skådar det vackra, så vilt det är idag. Stormigt som inuti mitt hjärta. Jag tar ett steg närmre så jag kan känna dess skarpa konturer under mina fötter. Jag känner igen den här känslan, måste trippa på tå, vara på min vakt. Hålla huvudet högt, inte titta ner. Aj, det är så vasst, så vasst som inuti din egoistiska själ. När det blåser till, när jag känner hur jag nästan dras med, det är då jag känner det. Jag känner hur nära det är, hur lätt det är, att bli fri. Fri från dig din jävla best. Du är inget annat än osund för mig, du är inget annat än elände och du göt mig osäker och jag känner mig inte trygg med dig i min närhet. Jag vill att det ska vara du som står här i mitt ställe, då skulle jag smyga upp bakom dig och putta dig hårt och du skulle falla handlöst och slås sönder mot klippkanten. Men när jag öppnar ögonen med ett ryck så inser jag att du för alltid kommer bo hos mig långt långt inne. Du kommer aldrig ge dig av, jag får lära mig det. Jag måste lära mig ta god hand om dig.