stjärnorna på himlen

Jag kan inte tala. Har förlorat förmågan att ens tänka. Kan inte tänka fritt utan att du klampar rätt på. Jag kan inte placera orden, de försvinner på min tunga. Jag kan inte komunisera med dig ditt odjur. Vi talar inte samma språk. Du begär för mycket av mig. Jag orkar inte längre klamra mig fast. Du stinker lögn, jag vill inte längre ha dig vid min sida. Men jag älskar dig för mycket för att kunna släppa taget. Du vandrar runt i mitt system. Du har förgiftat mitt blod, i mina ådror rinner inte längre det som är jag. Jag börjar undra om jag verkligen är någon längre, ska jag leva såhär. I din missär. När jag drar upp persiennerna och blickar ut över vår värld ser jag bara gråa moln och en trasig bit. Som brukade sitta fast hos oss. Vi faller isär, vi faller åt olika håll. Jag klarar inte det här. Jag gräver djupt djupt inom oss, i dig men finner ingenting. Vart är all magi. Vart har lusten tagit vägen. Mitt hjärta slår så hårt att jag kan känna det. Ditt hjärta kan sluta slå nu. Det kan försvinna, dö ut. I mitt rinner inte längre blod, där finns inte heller något syre. I mitt hjärta är det taggigt. Omkring det är det svart, så svart.
Vad begär du av mig.